Sommaren 1973 var något speciellt i Stockholms etern. Söndagen den 3 juni klockan 21.00 gick en ny, olaglig station ut på 88 MHz: Radio Sommarpiraten. Det var början på sju veckor av djärva, underhållande och ibland rent absurda sändningar som satte spår i svensk radiomytologi.
Ett mobilt radioprojekt i skogen
Radio Sommarpiraten sände från avlägsna skogsområden runt Stockholm – varje vecka från en ny plats: Upplands-Väsby, Estbröte i Mälaren, Vaxholm, Värmdö, Masmo, Bogesund och slutligen Tornberget. Tekniken stod en person från Televerket för, samma som tidigare hjälpt Radio 88. Sändaren var en AGA-rörsändare på exakt 88,56 MHz, kopplad till en femelements riktantenn – enkel, men effektiv.
Stationen sände bara en timme per gång, men lyckades ändå bygga en egen publik. Lyssnarkontakterna sköttes av en supporterklubb på en husbåt i Mälaren, delad med Radio 88:s gamla fans. Man kunde skriva till Fack 1, 100 73 Stockholm eller ringa 759 0233 – en sorts för-internetlig hotline för förbjuden radio.
Bilrallyt, Lucia och den gamle kungen
Programmen var fulla av överraskningar. Den 17 juni hölls en tävling kallad Bilrallyt, där priset var en folkvagn som stod gömd på Långholmen. Ledtrådar gavs i varje program, och tävlingen fick ett nästan mytiskt rykte.
Sommarpiraten blev också känd för sina intervjuer med kända personer, genom en reporter som kallade sig ”Leif Gustavsson”. Han lyckades lura sig till samtal med Lennart Hyland, Stanley Sjöberg, Eva Bysing – och till och med “den gamle kungen”. Om allt var äkta eller delvis iscensatt är oklart, men det bidrog till stationens kultstatus.
Signaturmelodin var Sankta Lucia, ett lika ironiskt som stämningsfullt val för en station som ofta sände från mörka skogsgläntor.
Piratanda och provokation
Samtidigt fanns en hårdare ton. I vissa sändningar hotade man pejlarna – de Televerksanställda som spårade illegala sändningar – med “arga hundar” och andra fällor. Det var troligen mest spel för galleriet, men speglade en tid då piratradion verkligen stod i konflikt med myndigheterna.
När man sände från Tornberget den 15 juli 1973 tog det slut. Televerket lyckades pejla in signalen, och polisen slog till. De tre bakom stationen fick 250 kronor i böter. Sändningen finns att avlyssna nedan. Vid husrannsakan hos en av dem fann man dock något helt oväntat, nämligen två k-pistar, fem pistoler och över 2 600 patroner.
Myterna lever vidare
En ofta berättad historia säger att när sändaren gick sönder en gång, flög man ut med privatflygplan till Möja för att få den lagad av den semestrande teknikern. Om det är sant vet ingen, men det låter precis som något Radio Sommarpiraten skulle ha gjort.
Stationen gjorde dessutom reklam för “Funny Girl” – en sexklubb – och “Annas restaurang” på Fleminggatan, där lyssnarna uppmanades att samlas efter sändningarna. Runt femtio personer brukade dyka upp – bland dem äldre herrar i hatt och överrock.
Slutet på en epok
Radio Sommarpiraten blev kortlivad, men dess blandning av humor, teknik, civil olydnad och teatral galenskap gjorde den oförglömlig. Den representerade ett slags försvunnen frihet: människor som byggde sin egen radio, inte för pengar eller status, utan för att de kunde – och för att det var sommar i Stockholm, 1973.
Radio Sommarpiraten 1973-07-15 Tornberget
| Kategori | Detaljer |
| Stationens Namn | Radio Sommarpiraten |
| Datum och Tid | 1973-07-15 |
| Frekvens | FM-bandet, 88 MHz |
| Sändningskvalitet | Mono. Varierande, med tydliga störningar, brus och drop-outs (vanligt för piratradio på den tiden). |
| Programledare / Tekniskt Team | Namn som nämns: ”Britte” |
| Inslag (Urval) | Berättar om hur föregående veckas sändning gick bättre än väntat; endast en pejlbil kom nära. |
| De skämtar om att en bil kom så nära som 1000 meter från sändaren. | |
| Uppmaning till lyssnarna att kontakta ”Funny Girl” för taxichaufförer och reseledare på telefonnummer 10 59 62. | |
| Rapportering från Televerkets/amatörradiopejlares verksamhet (som är inaktuell vid sändningstillfället). De nämner att endast Sommarpiraten sänder kontinuerligt i Stockholmsregionen. | |
| Varning till pejlarna: De har en hundskötare och vakthundar som skyddar sändaren. Hundarna släpps lösa om någon går ur bilarna och närmar sig sändaren. | |
| Rekommendationer för ”en sund kropp och själ” (ett skämt om snus, hus, mus, rus och Guds hus). | |
| Diskussion om ett ”lyxigt och exklusivt” ställe: ”Funny Girl” (på Tulegatan) och dess öppettider. | |
| Reklam för discoteken ”Big Brother” på Körsbärsvägen och ”Funny Girl” på Tulegatan 3. | |
| Reklam | Annonsering för ”Funny Girl” på Tulegatan 3 (öppet 7 nätter i veckan, 19:00–03:00). De hävdar att ”Allt du någonsin hört om sex i Sverige blir sant på Funny Girl.” |
| Annonsering för discoteket ”Big Brother” på Körsbärsvägen, beskrivet som ”stället där alla går” och har den ”bästa discjockeyn” och ”bästa discomusiken”. | |
| Nämns att de erbjuder annonsering för ett pris, men att de 500 kr/minut som nämns i pressen är ”väl tilltaget” och inte korrekt. | |
| Spelad Musik (Urval) | ”Santa Lucia” (körversion/tolkning) |
| ”Contiki” (instrumental, upprepas) | |
| ”Shadows” (instrumental, upprepas) | |
| ”Publicity” med ”Esperanto” (från Englandslistan) | |
| ”Step By Step” med ”Joe Simon” (från US-listan) | |
| ”Viva La Viva” med ”G.C. Livingston” (2:a på US-listan) | |
| ”Rad Run” (Rock/pop-låt med manlig sångare) | |
| Inspelat av | Johan Antus |
| Digitaliserat av | Richard Skalsky |